Din stund på jorden – Vilhelm Moberg

Malin och Per bjöd på tacos med småländsk enbärsöl. Därtill en lakrits-panacotta med hallon toppad med mini-marshmallows.

Så här gick diskussionen:

Tillfreds/lättnad över livets förgänglighet – eller är Albert bitter över att han inte gjort rätt livsval?

Rotlösheten – är den kopplad till en plats eller något annat? Fysiska rotlösheten är vanligare i USA än i Sverige? Rotlöshet=avsaknad av sociala relationer snarare än fysisk plats?

Albert är väldigt ensam. Sorgligt på ett sätt. Men det är kanske en bild av döden – vi dör alltid ensamma. Albert är ensam och fri – men det känns inte som om ensamheten är självvald – därför lite bitterhet i bägaren.

Pacifismen och anti-kyrkligheten är genomgående drag – i linje med tidsandan som rådde på 60-talet. Måste ha varit ett stort steg att börja tvivla på religionen under 1900-talets början.

Albert: Måste jag ta beslut kring jobb-erbjudandet? Kanske kan det annalkande kärnvapen-kriget få mig att slippa ta beslutet!

BETYG:

Emma, 6: Boken växt efter vår diskussion. Lite väl mycket upprepningar.  Gripande skrivet. Migrationen, rötterna, förhållande till föräldrarna.

Magnus, 9: Erikas mejl höjde förväntningarna. Såg framför mig en småmysig bok. Men läsningen innebar en massa käftsmällar. En bra roman – livet och döden. Riktigt bra. Magnus är svag för miljöbeskrivningar, men det var inte så mycket av detta.

Per, 8: Gillar när äldre karaktärer blickar tillbaka på sitt liv i vemod över val man gjort och inte gjort. Nostalgi, migration/integration. Tidsdokument för 60-talet.

Malin, 7: Gillade att ha den på nattygsbordet, men Alberts öde är sorgligt.

Ebba, 9: Jag förstår inte hur Moberg skrivit denna bok. Hans hantverk är magiskt. Och det gillar jag.

Krillan, 9: Stor läsupplevelse. Imponerad av upplägget/strukturen. Titeln applicerade på flera aspekter i boken. Lättläst men ändå fantastisk. Känner mig snål när jag ger en 9a. Saknade identifikation.

Erika, 8: Tänker på samma sak som Krillan – känner inte identifikation med karaktärerna. Skulle gjort det till en stor läsupplevelse. Tycker inte det är en sorgsen bok. Jag känner lättnad. Tillförsikt över att livet inte behöver vara så bombastiskt och ambitiöst. Det gör ingenting att inte vara lyckad – man måste vara förlåtande mot sig själv.

Medelbetyg: 8

—————–

Vilhelm Moberg flyttade från sin småländska hembygd redan när han var några och tjugo, men i sitt författarskap lämnade han den aldrig. De romaner som utspelas bortom Värendsbygden handlar nästan alltid om längtan tillbaka dit, till jorden, till ursprunget.

Din stund på jorden(1963) kan läsas som ett avsked till den utvandrarvärld som sysselsatte Moberg i över tio år. Affärsmannen och svenskamerikanen Albert Carlson sitter i början av sextiotalet på ett hotellrum i Kalifornien och försöker få syn på sitt eget liv. Bruset från Stilla havet blandas i hans fantasi med sorlet från Bjurbäcken intill fädernehemmet, och Carlson minns sin älskade storebror Sigfrid som dog när han var pojke. Broderns uppmaning att ta väl vara på livet, på “din stund på jorden”, blir romanens sorgsna credo.