Båten – Nam Le

Torsdagen den 3 november hade jag förmånen att ta emot Per, Kristoffer, Mariko, Jonas, Ebba och Magnus hos mig för bokcirkel Rötts räkning, och till persisk lammgryta diskuterade vi boken Båten, Nam Les hyllade novellsamling.

Vi pratade om vad som gör en ”etnisk novell”, om huruvida en berättelse med ambitionen att vara litterär helt enkelt måste sluta olyckligt, om gränsen vi passerar då vi slutar tänka att livet ligger framför en för att istället ligger bakom en, och om läsare blir lyckligare av att läsa om människor som har det sämre än oss själva, eller om det tvärtom är böcker om lyckliga människor som skänker oss glädje?

Vi konstaterade att Nam Le uttrycker sig ganska otydligt, ibland drömskt, och att han driver sina historier framåt mer genom beskrivningar av situationer än skildringar av händelseförlopp. Vi konstaterade också att han måste ha gjort en hejdundrande research då varje novell utspelar sig på en unik plats, skildrar en unik situation och dessutom låter huvudpersonerna vara väldigt olika. Huvudpersonerna gavs också de enda rösterna som hörs i boken, här finns ingen allvetande berättare som tar läsaren vid handen och förklarar vad som sker, det blir begripligt i alla fall. Flera tyckte att samlingen kändes ojämn och vi diskuterade huruvida det var bra eller dåligt att novellerna var så olika.

Kristoffer (5): En svårighet med novellsamlingar är att veta vad det egentligen är man skall sätta betyg på. Var och en av novellerna för sig, helheten, ett snitt? De tre första novellerna gick lätt att ta sig igenom, det flöt på och det var inga problem att liksom ladda om dem emellan. Men med Halflead Bay blev det svårt att hitta rytmen igen. Det här fick oss också att fundera på huruvida novellernas inbördes ordning hade betydelse för vår upplevelse av boken som helhet.

Ebba (8): Boken kändes ojämn, några noveller gav jättemycket, andra lämnade inget intryck. Men är det berättelserna eller språket som skall få betyget? För språket, det var magiskt. Det kändes nytt och det ger väldigt mycket. Det suger in läsaren i boken och gör att betyget absolut inte kan bli lägre, trots den ojämna nivån.

Jonas (5): Några av historierna var bra, andra var sega. Allt som allt kändes boken lite jobbig att läsa. Möte med Elise var favoriten, Halflead Bay den som gick trögast. Det skall vara roligt att läsa, och så mycket nöje gav inte den här boken att betyget kan bli högre.

Per (6): Noveller är ett häftigt format, gillar novellsamlingar. Boken är dock lite ojämn och novellerna berörde inte riktigt. Undantaget var Båten som tvärtom gav en oväntat stark reaktion. Här finns gott om detaljrikedom och boken som helhet gav variation. Men, det är berättelsen som är viktigast och här var det för dåligt av den varan. Känslor, stämningar, beskrivningar av situationer, det är inte vad som tilltalar av mest.

Mariko (7): Gillar också novellformatet. Det gick snabbt att komma in i dem, det var som att kliva in i andra världar. Språket kändes också annorlunda, på ett bra sätt. I synnerhet de tre första novellerna var jättebra, även om de var något förutsägbara. Halflead Bay bromsade upp läsupplevelsen men med Båten avslutades boken mästerligt.

Magnus (7, om än genomskinlig..): Språkmässigt får boken högt betyg, ibland sprakar det verkligen till lite extra. Även nyttighetsmässigt slår den högt – man får reda på en en hel del om hur livet ter sig på andra platser och i andra tider. Halflead Bay var fascinerande med massor av vändningar och en del av upplägget var bekant från den egna gymnasietiden. Det var också den av novellerna som kändes mest filmisk. Somnade däremot närmast till Teheran har ordet. Helhetsintrycket är splittrat, man måste ju trots allt tycka om boken också..

Erika (7): Har svårt för novellformatet, det kräver en annan läsrytm än när man läser romaner och det är ovant. Imponerande bredd i novellerna med vad som måste vara en imponerande mängd research. Möte med Elise var favoriten, kanske för att den stack ut som den enda av novellerna som hade en vuxen röst. Hade gärna läst mer om Alison i Halflead Bay men rördes inte särskilt av dramat i Båten. Tyckte om att varje novell hade en tydlig röst och att språket var anpassat efter vem som var råkade vara huvudperson.

Ha en fin dag! /Erika

Köp Boken på Bokus

Köp boken på Adlibris

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*