Min Far & Kvinnan – Annie Ernaux

Vid pennan: Emma

Malin – 8
Jag tycke om att läsa den här boken, Annie verkar så sympatisk. Mysig dam som reflekterar över sina föräldrar och sin uppväxt. Ens egna föräldrar börjar bli lite sköra och man vet inte hur länge man kommer at ha dem med sig och börjar fundera över deras liv. Tyckte om språket, enkelt men kärnfullt, vissa situationer och känslor beskrevs på ett fint sätt så jag kunde känna igen mig

Emma – 9
Relationen till mina föräldrar närvarande i mina tankar, påverkar min bedömning. Boken var lätt att läsa. Med få ord lyckades Annie fånga en känsla och en beskrivning på ett fantastiskt sätt. Gripande och sorgligt över hur man kan utvecklas åt olika håll. Min far var mer av en beskrivning av klassresan, medan Kvinnan hade också en annan dimension där avstånd också fanns pga moderns demens, men där dotter och mor kanske kom närmare varandra?

Per – 8
Tyckte bättre om Åren. Hela Annies sätt att skriva är som fotografier på rad och det är därför jag tycker om henne så mycket. Hon har dessa bilder framför sig (historiska fotografier) med alla detaljer: modet, hårstilen, varorna, varumärkena mm som visar på hur mycket som har förändrats sedan dess. Foton berättar mer än en text kan göra. Hon berättar i fotografier. Historien (1900-talet) är jätteintressant och ger perspektiv på våra värderingar och hur saker och ting förändrar hur vår föräldrageneration byggde vårt samhälle, slet och jobbade och byggde välstånd i Sverige och Europa. Annies mamma med demens påminde om min mormor.

Erika – 5
Svårt att bedöma, två olika böcker fast vi har läst som en och jag skulle inte ge de samma betyg. Jag skulle ge högre betyg till MIn Far och lägre till Kvinnan, nu blir det ett medelvärde. Välskrivet, välforskat, inget blaj, föredömligt kort. Vad är det hon vill skildra? Min Far = klassresan. Men jag bryr mig inte om hennes pappa, han får inte så mycket kött och blod. Intressant som historisk berättelse och man får någonting av att läsa det (bild av Frankrike och krigstiden). Med Kvinnan känner jag att jag har svårt att se henne mer än som på ett foto. Om syftet var att lära känna en person i sin tid hade jag hellre läst dubbelt så mycket text i romanform än denna bok. Jag blev inte berörd. Slutet (demens) var rörande, men det var inte det som var syftet med boken. Lite konstigt att boken heter ”Kvinnan”.

Är en rak upp och ned redogörelse men något går också förlorat. Det finns en distans i berättandet.

Ebba – 6
Det här är konst, är så imponerad. Förstår varför hon får nobelpris. Få meningar men hon har sagt hur mycket som helst i dessa meningar. Det var ansträngande att läsa, det gav inte mig så mycket. Men jag känner igen mig. Irritation, jag känner ”och”, det var inget speciellt. Annie verkar inte vara en så trevlig person. Skriver som om det var fotografier.

Elna – 4
Jag håller med Ebba om att jag uppskattar hennes språk och jag uppskattar det absolut, Men jag tänker också. Varför skriver hon som om detta är så speciellt när det inte är så speciellt., blir irriterad. Känner sådan värme för hennes föräldrar men hon tar sådant avstånd från dem och det påverkar min läsupplevelse och jag blir illa berörd av det. Varför skapar hon ett sådant avstånd? Det finns en närhet, men hon fokuserar på avståndet. Dessutom finns ett avstånd i texten, tredje person ”han, hon, barnen”…….  Hon verkar vara lite självfixerad

Medelpoäng: 6,7 p

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*