Serotonin -Michel Houellebecq

Hos Emma Tham

Slutbetyg: 7,8 poäng

Hanna
8 – Jag upplever mikroperspektivet; manlig ensamhet, specifikt manlig huvudroll. Personligheten artfrämmande för mig, svårt att identifiera sig med honom, men han säger tänkvärda och kloka saker också. Kunde inte ha handlat om en kvinna. Handlar om en person där vårt moderna samhälle är en förutsättning – med dess ensamhet. Individualism som kontrast till familj och gemenskap. Han faller, men det finns ingen vilja att ändra kursen. Han är depressiv, kanske förmår han inte. Jag blev illa berörd av berättelsen, fruktansvärd men bra, en berättelse om modern existens.

Magnus
8 – Den väcker massor av diskussioner och känns modern. Den är skriven nyligen och innehåller många referenser till nutiden som känns kul. Även om en del är motbjudande så är det ju också en del saker jag kan känna igen mig i – stråk och tankegångar. Den berörde och får en att tänka en hel del. Välskriven. Tveksam om den kommer att hamna i min bokhylla där de böcker som är bra finns – de som finns där ger en positiv energi. Den är befriande också- det är som att få en smäll i ansiktet. Det är sällan man läser sådant. Vissa saker han skriver om känns häftiga att se i skrift. Det handlar om en man som inte mår bra (män pratar inte så mycket om det, han är frispråkig om hur han mår). Öppen med sina misslyckanden, finns inte bara det hyllande och fantastiska i relationer. Både upplyftande och inte. Kan ha den som ett varningstecken.

Malin
7- Negativt men tänkvärt. Fokus på den manliga ofrivilliga ensamheten. Det intressanta är hans brist på inre dialog och hans sorgliga situation. Han skulle ha mått bra av ett gemenskap med vänner och en familj. Tänker på det att han har pengar. Men om han hade varit fattig hade det kanske funnits en drivkraft att göra något, skaffa ett annat jobb mm. Kan vara en viss tillfredsställelse att gå till jobbet, få lön…. Sorglig, tänkvärd, irriterad på alla könsord. Skrattar lite också åt hans tankar. Roligt med det franska, parisiska, och miljöbeskrivningarna.

 

Per
9 – Den här boken handlar om vår tids avsaknad av berättelser. I många decennier var det arbetarklassens berättelse, kvinnlig frigörelse, kampen mot nazismen, folkhemmets uppbyggnad, religion…. Många böcker har skrivits om dessa berättelser. Nu finns inga nya berättelser, finns frihet, inga krav, behöver inte ens skaffas sig en kille för att få barn (spermier på postorder), finns inga starka berättelser längre. Han gör en korrekt analys av samhället, folk famlar efter berättelser. Jag tror att det finns en berättelse i globaliseringen som kommer att förändra världen till det bättre; vilken han inte ser. Handlar om vår samtid på pricken. Sexfixeringen förtar och stör, gör en illa berörd och tar bort fokus. Passar inte in. Distinktionen mellan stad och land är stor: kosmopolitiska, urbana högutbildade och nischade mot den traditionella, småskaliga livsstilen. Stadsbor har en större förmåga att ställa om. Mycket om GMO, bondgårdsdjur (kossor, höns), lantbrukare och deras liv. Det får naturligtvis påverkan på hans personliga liv. Boken har en fin balans mellan de stora berättelserna och det lilla livet.

(Magnus kontrar: jag ser en fara i bilden av stad vs land. Man förstår sig inte på varandra, det blir en alienering mot landsbygden. Man är inte längre beroende av naturen, spelar ingen roll om det regnar eller ej (förutom sunkigt att bli blött). Fara med det urbana, man tappar kontakten med naturen. Klimathoten kanske på sikt får vissa globala saker att inte fungera så bra, och då kommer landsbygden att bli viktigare. Vi kommer att vara mer benägna att betala ett högre pris för maten som produceras på landsbygden, samma med kläder, kommer att köpa två par svenska jeans istället för sex från Taiwan).

 

Erika
7- Tänker på proletärlitteraturen. Jag tror att denna bok är del av ny berättelse. Problemet är att man inte kan använda samma ram som tidigare – underperspektivet. Han är privilegierad, ekonomiskt oberoende. Han säger inte heller att det är synd om honom. Nu finns inte en ny arbetarlitteratur utan det handlar om prekariatet – dvs högutbildade personer som inte har några stålar för att de är underbetalda. Höga studielån, jobb, men kommer inte att kunna betala tillbaka. Dessa personer är det synd om. Ekonomisk underklass, men kulturell medelklass. Det här är också en berättelse om en klass som det är synd om. Arbetarklasslitteratur handlar om detta också. Här mår han inte bra trots att han har allt han skulle behöva för att må bra. Vad innebär det att vara i underläge? Flera teman som är intressanta i vår nutid. Otroligt att få med så många perspektiv i samma roman. Humorn är dråplig, underfundig. Anledningen till att det inte blir mer än 7 poäng är för att textmässigt är det inte imponerande litteratur. I en recension: han beskriver tjejernas könsorgan med fler ord än hur han beskriver ansiktet. Onödigt, bidrar inte. Det är Michel Houellebecqs kännetecken. Kommer att lämna tillbaka den till min far och kommer inte att sakna den i bokhyllan.

 

Emma
8- Boken innehöll många tankeväckande teman. Det grova språket tyckte jag faktiskt spelade en funktion (till skillnad från t.ex. Underkastelse), det speglade hans livslust. Vad är hönan och ägget: var livet inte värt att leva när sexlusten försvann eller orsakade depressionen förlust av sexlust? Det grova språket försvann senare i boken där andra teman som stad vs landsbygd, globalisering och hur det hotar små jordbruk, den traditionella mansrollen (franska kvinnor skaffar egen karriär, de flyttar till kulturella män i storstaden som diskuterades i middagens diskussion); frihet och individualism och alla dess fördelar men också baksidan: ensamheten och depression. Kärlek och dess betydelse är också ett bärande tema. Han vill föreslå Aymeric att skaffa en moldavisk fru och vara lycklig, men själv så vill han mer än sex, han vill ha en mening men har försummat att skaffa sig den. Serotonin – varför heter boken så? Är det en reflektion över medikaliseringen av vårt samhälle? En påminnelse om att boken handlar om depression (så att vi inte tappar bort oss i de andra teman)? Eller bär det ett budskap om att vi alla (?) är predestinerade till att kunna bli deprimerade i och med att serotonin är en kroppsegen substans där balansen rubbas hos vissa, och därmed en uppmaning till oss alla att ta vara på våra nära och kära för det är de som betyder något när det ekonomiska och samhället inte längre är viktigt?

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*