Främlingsleguanen – Martina Montelius

Under en fantastik majkväll hos Ebba diskuterades Främlingsleguanen. Ebba bjöd på pasta med salsiccia, rött vin samt chokladfingrar direkt ur boken.

En diskussion som rörde sig kring ett tolkande av boken. Barnets röst, har Martina gett barnet det språk som möjliggör att skildra vad ett barn i den situationen verkligen känner/tänker? Titeln, Främlingsleguanen, är det anspelning på den ensamhet som barnet upplever? Att inte höra till någon? Föräldrarna, var är de, är de hemma, är Ami mamman, är kameleonten pappan (eller är den ett gosedjur)? Slutet, är det det som är det som är mest verkligt, det som egentligen pågår, och allt före är bara barnets försök att hålla ihop, att försöka klara av?

Medelbetyg: 7,4

 

Kristoffer
Det var kul att läsa den här boken tyckte jag. Också absurt. Det var en så´n ordekvilibrilism, kreativt ordvrängeri. Bra upplevelse, satt och skrattade högt. Jag klarade mig väldigt långt med bara att det var så absurt och precist fångat. Vad handlar det här om? Men jag hade inget behov av att få svaret. Det var först i slutet som jag började fundera. Det var en förvirrande upplevelse.

5… men efter diskussionen: jag vill känna mig som omutlig men jag måste få höja mitt betyg till en 7a

 

Per
Jag säger en 8a, ordvrängeriet var fantastiskt. Det bråddjupa svarta och det humoristiska, båda aspekterna blir starkare. Man börjar läsa men fattar inte först men hittar sedan nycklarna, missbruk, psykiskt sjuka, på slutet blir det tydligt, på de sista sidorna blev det ännu tydligare. Fullt av svek i barnets liv. Det var en bok som var oförutsägbar, vi har inte läst en sån här bok tidigare och det var kul. Den känns ändå relevant, inte bara ordbajseri och snygga metaforer, det har en bäring också.

8

 

Erika
Jag håller verkligen med, just den här kontrasterna och med språket, det var roligt jag skrattade mycket och det här svarta. Jag läste den mycket rakt upp och ner, läste inte in symbolik, det här är en beskrivning hur världen ser ut genom personens ögon. Imponerades av att man känner att hon blir svagare och svagare och svårare att upprätthålla fasaden. Hjärtknipande. Den känns unik på något sätt, jag vill inte läsa något som liknar den här nu, jag vill att den ska få vara egen.

10 (ett historiskt ögonblick)

 

Emma
Jag håller med alla, den är unik, den här var egen, har aldrig läst något sånt här. Språket var otroligt finurligt, fyndigt. Kontrasten mellan katastrofen omkring henne och hur hon berättar, ingen sentimentalitet. Tycker att det var en 8a, 9a i delar men de sista sidorna när föräldrarna ringer förstörde allt och drog ned. Jag hade velat vara kvar i det absurda. De sista sidorna bröt förtrollningen.

7+

 

Ebba
Otajming, tillfälligheter runt om läsandet, gjorde att jag tröttnade stort på första meningen, jag hade inte ro att ta in det jag läste. Förstod inte djupet, det underliggande. Det blev att jag skummade och skrattade högt åt lösryckta meningar (vilket språk!) men fick inte i mig boken. Halvvägs in började den övertala mig men då var det för sent. Fantastisk diskussionsupplevelse att förstå en bok under middagen, det låter ju som ett mästerverk!! En hög poäng på den boken, men för läsupplevelsen som det blev: 5, flåt Martina, du är värd bättre. Nu ska jag läsa den igen.

5

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*