Den motvilliga resenären – Jenny Diski

Emma bjöd på snittar, renskav och rödvin i ett somrigt Vasastan.

Malin: 5p Den motvilliga läsaren! Somnade mitt i boken. Höga förväntningar för att författaren verkade vara så cool, men jag sögs inte in i berättelsen. Spännande kontrast mellan resande upptäcktsfärd och den insikten man kan få hemma i kökssoffan. Passar bättre i formatet kortare reflektioner. Tror att Jenny Diski kan bättre. Hon skriver bra emellanåt. Gillade temat. Finurligt.

Erika – 4: De tråkigaste avsnitten var faktaavsnitten där hon skrev av från broschyrer om resmålen. Trevlig text, närvaro – kunde höra henne. Missade en del. Tror att det var roligare än jag förstår, att det finns nyanser som jag inte uppfattade. Extremt hög igenkänningsfaktor och det är jag väldigt tacksam över beskrivningen av en person som verkar ha lyckats i livet som jag känner så mycket gemensamt med. Känner igen mig i hennes önskan att vara isolerad samtidigt som det finns en dragning åt det sociala och en nyfikenhet (för att hon är författare?). Skulle inte rekommendera boken till någon annan vilket drar ned betyget väldigt.  Glad att jag läste den igen, men som bok betraktad är den splittrad, ej sammanhängande. Tycker inte att konceptet fungerar som bok.

Per – 4: Hade en väldigt märklig föreställning om boken eftersom jag läste mail från Kristoffer slarvigt så jag trodde att det var en svensk författare som reste runt i sameland. Så när jag fick reda på att hon var britt och bara en tredjedel handlade om sameland vändes allt. Den andra berättelsen var bäst för att det fanns en röd tråd. Temat: jag vill sitta inne men det finns en massa saker som drar ut mig, bonden, naturen, kamelföraren. Därför blir det helt konstigt att hon åker på betald resa till sameland med en massa aktiviteter. Likaså Nya Zeeland. Jenny Diski är rolig, kan formulera och tvista till meningen, men saknar en underliggande berättelse. Om hon hade byggt ut del två till något längre hade hon fått bättre betyg. Men de tre berättelserna hänger inte ihop.

Ebba – 4: En poäng för inledningen med många fina formuleringar som satte fingret på hur det kan vara att resa, te.x. ”det avlägsnandes avlägn”. En poäng för fårhunden och en för hopparna som hoppade ned från tornet och en poäng för att hon väckte mitt intresse för Lappland.

Emma – 4: finurliga tankar. Felaktiga förväntningar. Tycker inte att delen om samerna hörde ihop med resten – var mer en vanlig reseskildring om än med ironisk ton. Roligt att få inblick i Jenny Diskis funderingar, hade gärna läst mer av dessa. Intressant att få lite perspektiv på ensamhet kontra samvaro och tankar kontra aktivitet. Ironisk ton, men jag fann inte texten rolig – kändes som om den kanske skulle ha lyckats bättre på engelska?

Medel: 4,2