Yarden – Kristian Lundberg
Denna tunna bok fick igång diskussionen på ett helt annat sätt (än Hundra år av ensamhet), men åsikterna pendlade stort. Är det en trovärdig och korrekt beskrivning av samhället idag, hur den verkliga arbetarklassen har det? Hur svårt det är att vara fattig och inte så lätt få tillfälligt jobb? Hur det känns att vara helt utanför samhället, utan annat skyddsnät än varandra? Är det en bra dokumentär, som på ett poetiskt sätt beskriver solidaritet, utsatthet, bitterhet och hur klassamhället består? En politisk bok som väcker ilska och känslan av orättvisa?
Eller är det en pretentiös och jobbig historia, skriven av en ”fiiin” författare, som vill vara poet, som vill vara mer än han är, en lotsas messiasfigur, som egentligen vill distansera sig från den miljön han beskriver? Vad har egentligen hänt i hans liv?
När Kristoffer kastade in brasved till diskussionen blev det hela ännu mer spännande, men också upprörande. Louise tycker det var poetiskt vackert, lite bombastisk ibland, lite stora åsikter ibland, men att han på ett bra sätt beskriver hur livet kan vara kallt, mörkt och deprimerande. Boken har ett driv, och även hon kände sig väldigt lurad och godtrogen efter att ha läst Kristoffers kommentar, så förlåter hon Lundberg. Betyg: 7.
Christian tycker författaren på ett bra sätt beskriver hur tråkigt livet kan vara ibland, att klassamhället består, att det är bra när författaren är förbannad, att Lundberg är det manliga geniet som inte blir förstådd. Så trots författarens bitterhet och offerroll, tycker han det var bra och intressant läsning och gir boken betyg 7.
Erika menar på att författaren vill vara offer, att det vore ännu mer intressant att läsa de övriga karaktärernas berättelser, att han lyfter en intressant fråga om att inte känna sig fri när man är helt utanför samhällets skyddsnät, men att det vore ännu mer intressant med mer och fler beskrivningar av de andra personerna, att det är deras berättelse man vill åt, inte den bittra poetens. Det kan inte vara så att livet är så genommörkt och deprimerande jämt. Har han inte en enda ljus stund på ett helt år? Betyg 6.
Per tycker boken är bombastisk, poetisk, storvulet, pretto, den växer inte, den är oärlig. Vad hände egentligen? Varför? Samhället är inte som författaren beskriver det. Möjligheterna är inte så få. Livet är inte så mörkt. Betyg 2.
Mariko tycker boken har ett mörker från början som gör att det var tungt att ta sig igenom sidorna. Samma frågor som Per ställer dyker upp. Vad hände? Är livet så förutbestämd? Han är sannolikt skadad från sin svåra uppväxt, men det vore intressant att läsa mer om detta. Och om bokens syfte var att det skulle det vara en arg berättelse om samhällets orättvisor, blir det inte trovärdigt att använda sig själva, beskriv omgivningen och kollegorna istället. En tråkig bok. Betyg 4.
Magnus betyg kom på mail: 8.
Snitt: 5,7.
Leave a Reply