Happy Sally – Sara Stridsberg

Det var ett stadigt gäng på åtta personer (publikrekord?) som samlades i det rohdinska palatset i Hammarby Sjöstad för att diskutera Happy Sally. Happy Sally handlar om drömmen om att korsa Engelska kanalen och tar avstamp i den verkliga simmerskan Sally Bauers liv. Den är på dryga 200 hanterliga sidor men texten erbjöd något mer motstånd än de vi läst senast. Diskussionen – som ackompanjerades av en fisksoppa och hembakt bröd och därtill ett antal franska viner – började med en frustration över att formen stod i vägen för tematiken. Det tog ett tag innan man som läsare kom in i boken och alla dess tidslager – boken kändes alltför litterär, ja rentav pretto. Detta skapade en frustration hos många bokcirkelmedlemmar som gick ut över bokens – potentiellt intressanta – frågeställningar. Dessutom fanns det ett antal repetitiva element som drog ner intrycket.

Visst, man kan se Ellens strävan som en bild för kvinnans frigörelse, men varför tar hon då livet av sig (vilket står utom allt rimligt tvivel att hon gjorde)? Vore det inte mer logiskt att hon fortsatte sin strävan på ett annat sätt, tex genom att rymma från familjen när man anlänt till Amerika? Väljer Ellen inte den fega vägen?

Och även om uttrycket krossa kanalen kan vara en samtida terminologi (läs 30-talet), kan man inte komma ifrån känslan av en modern anglifiering.

Medelbetyget blev blygsamma 3,5. Här är motiveringarna:

Kriftoffer: 3. Provocerad av formen. Boken har ett tema men den exkluderar läsaren från budskapet. Författaren har andra ambitioner än att kommunicera med mig.

Louise: 3. Melankolisk hela vägen. Endimensionell och lite konstruerad. Den väcker ingen sympati med någon av karaktärerna. Tycker inte ens synd om barnen – väcker inga känslor i mig. Konstruerat persongalleri – kallt hela vägen. Kände mig snuvad på Ellens drivkrafter. Varför kände hon som hon gjorde?

Eva: 3. För mycket kyliga poetiska beskrivningar av stränder, skrikfåglar och tång. Metallisk. För svår. Formen står i vägen. Karaktärerna känslokallt beskrivna. Vad vill författarinnan?

Mariko: 3. Läste klart i går kväll. Lätt att läsa, men kanske det berodde på att jag inte gick in i boken. Fastande inte. Och trots att bokcirkelsdiskussionerna ofta lyfter boken och gör att jag ger ett högre betyg än vad jag föresatt mig från början, hände inte detta denna gång. Konstgjord.

Erika: 6. 3 är för lågt! Jag pendlar mellan 5-6. trots att jag försökte välja bort detta, handlar denna bok om barnens perspektiv. Visst är den melankolisk och man förstår varthän det barkar – men det är bokens styrka tycker jag. Kanske man skulle behöva lite mer ledning för att fån den att flyta bättre. Språket är roligt. Man måste anstränga sig lite. Träffsäkert språk. Afrika resan på slutet kändes som ett efterspel som inte riktigt hängde ihop. Det kändes som om boken tog slut tidigare – det var bara resterna av familjen som samlades på en strand för att göra -ingenting.

Malin: 4. Behandling av barnen kändes frustrerande. Framkallade obehagliga känslor. Känslokalla karaktärer. Nyfiken på om detta är Stridsbergs stil – om samma stil återkommer i andra böcker.

Per: 4. Inga problem med den fragmentariska formen – förstod ganska snabbt de olika tidslagren. Intressant tema: mödrar som sviker sina föräldrar för en stark strävan. Träffande beskrivning av en relation mellan barn och förälder som kommit i en ond cirkel: föräldre som vill ha egen tid frammanar längtan efter kärlek/uppmärksamhet från barnen som börjar klänga, och som därmed frammanar en ännu större längtan efter egentid hos föräldern etc. Kanske är boken en bild för det moderna samhället – när mamman tar sig samma friheter som pappan alltid har tagit lämnas barnen utelämnade till sig själva. Men man skulle vilja veta mer om drivkrafterna kring varför Ellen skaffade sig barn till att börja med – och varför hon sedemera ångrade sig. Vissa passager är repetetiva.

Magnus: 2. Finns kvalitet. Egentligen betyg 5-6. Smulvis bra. Först tänkte jag 1 – för att den är så uttänkt – lyriska och repetetvia beskrivningar  – pretto. Hon får inte in mig i boken. Provocerad: trött på böcker som beskriver någon som ska hitta sig själv och lämna sin familj. Littertärt berättande – känner Stridsberg en massa kritiker eller?

Fotnot: Så här valde Erika boken Happy Sally: Satt på Pocketshop med en hel hög böcker i knäet och av någon anledning hade majoriteten av dem ett barns röst – är det något som ligger i tiden, månne? Apropå vår diskussion om vad som gör en ungdomsbok var allihop från vuxenhyllan. Ställde tillbaka rubbet och gick istället helt på kanaltemat som kom upp på förslag i och med besöket i Hammarby sjöstad, och valde Sara Stridsbergs “Happy Sally”. (För övrigt rekommenderade PocketShop-tjejen “Strändernas svall”, men erkände att hon själv aldrig läst den, haha!)

Köp Boken på Bokus

Köp boken på Adlibris

4 Comments on “Happy Sally – Sara Stridsberg

  1. Tusen tack för en härlig bokkväll, trots lågt betyg, bra diskussioner, de får ett högre betyg än själva boken. Och maten, en 10’a! Ser framemot nästa bokval, hinner ni välja innan lördag, så man kan softa vid poolen i spanien med ord från sydamerika?

  2. Verkligen, bokcirkelträffarna ger alltid behaglig energi, både till mage och sinne:-) Roligt att det blir mycket diskussion även när betyget hamnar lågt. Och den där fantastiska äppelkakan gav verkligen mersmak – mer än boken…

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*