Drottningen vänder blad – Alan Bennett

Idag var bokcirkeln förärad med en ny medlem: Matteus Engström, 9 år – det gäller att börja i tid! Tillsammans med honom satt Magnus, Erika, Mariko och Per på en tjärad brygga på Skeppsholmen och diskuterade Drottningen vänder blad. Magnus berättade hur han valt ut boken. Han gick in på Pocketshop och frågade efter tunn bok, varvid han fick välja på fyra alternativ. Boksidestexten på Allan Bennetts bok förförde honom och resten är historia.

Boken hade ju en viss aktualitet med tanke på att Stockholm just genomlidit ett kungligt bröllop. Vi samtalade en del om kungligheters uppstyrda liv – att monarker inte själva väljer sina liv och att man tidigt är uppassad och ens beteende ständigt kommenteras. Erika drog en jämförelse med filmen Queen Elizabeth, vars drottning genomlider filmen med ett officiellt stenansikte. Endast en gång krackelerar fasaden: hon gråter efter att en hjort blivit fälld av hennes makes jaktlag.

Sedan gled vi in på läsning och empati. Erika menade på att henens stora behållning av litteratur är dess förmåga att öva upp läsaren i empatisk förmåga och att sätta sig in i andra människors situation. Eftersom en drottning inte behöver vara empatisk, öppnar böckerna upp en ny känslomässig värld för bokens huvudkaraktär, och det är kanske därför som hon dras till dem så starkt.

En annan anledning till att läsning måste ha varit befriande för drottningen skulle kunna vara att fiktiva karaktärer – i motsats till människor av kött och blod – inte anpassar sitt beteende efter kungligheter. Om den engelska drottningen tilltalar en verklig person kan man utgå ifrån att den personen blir nervös, börjar stamma och kommer att ha svårt för att vara sig själv (förutom Norman då). Fiktiva karaktärer däremot är som de är, oberoende av vem som läser. Läsaren som voyeur. Det måste kännas befriande för en drottning.

Med detta sagt talade vi vidare om vilken bisarr situation monarker lever under – plikter, teater och offentligt liv hela tiden. Och att litteraturen på så sätt måste vara ett sätt att lära känna en vardagsvärld som annars är oåtkomlig för potentater. Vi kunde alla förstå varför drottningen blev så engagerad i sina böcker.

Skulle drottningen ha kunnat förälska sig i en annan konstform än berättande? Nej, det ligger något djupt existentiellt i berättande – oavsett media – som inte går att finna i måleri, skulptur eller musik. Inget skildrar det lilla livet bättre och därför blev just berättande böcker drottningens stora kärlek. Boken framställde drottningen som väldigt ensam. Trots att hon är gift fick maken ingen roll alls i boken. Varför frågar man sig? Borde inte drottning ha anförtrott sig mer till en livskamrat än vad bokens drottning gör?

I övrigt var det ganska mycket författarnamn från det brittiska kulturarvet som vi svenskar inte kände igen eller hade läst. Synd, kanske de hade utgjort en nyckel kring drottningens fascination. För man fick inte veta särkilt mycket om vad hon egentligen läste och vad hon blev så begeistrad över.

Matteus flikade in att han annars tyckte att boken var bra. (Detta var en replik som hans pappa lärt honom innan mötet för att verka litterärt initierad).

Erika: 7. Föredömligt kort.

Magnus: 7 Humoristisk.

Mariko: 6

Per: 7. Gillar upplägget konceptet. Aldrig trott att man kunde skriva om ett sådant ämne. Helt politisk inkorrekt.

Medelbetyg: 6,75

Köp boken på Bokus

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*