Den besynnerliga händelsen med hunden om natten – Mark Haddon

Citat: ”Den här boken är som världen, det är fräscht!” (Erika). Den 8 april samlades Magnus, Ebba, Erika, Per och kristoffer för att vända och vrida på Mark Haddons bok Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.  Det blev som vanligt en bra diskussion, invaggad i rätt stämning av en typiskt brittisk middag med blek Cumberlandkorv, baked beans, sönderkokta morötter och potatismos.

Boken handlar om femtonårige Christopher som lider av Asbergers syndrom. Handlingen är utformad som en detektivhistoria, skriven av huvudpersonen själv. Den berättas med en autistiskt pojkes syn på sin omgivning, med målet att lösa ”mordet” på grannens pudel.

Vi var alla överens om att berättargreppet gav en fascinerande inblick i ett främmande psyke. Fler av oss fastnade också för det varannan-kapitel-upplägg som präglar boken. Ett kapitel som driver handlingen framåt. Och ett kapitel där man Christophers sätt att tänka framträder via en massa klurigheter och funderingar som han ägnar sig åt.

Det faktum att allt berättades med total känslokyla, och ofta oförstående för hur världen fungerar, gav historien en knivig edge: De händelser som utspelar sig runt huvudpersonen blir till korta brottstycken av den verklighet som pågår kring Christopher. Det blir mycket funderande för att räkna ut vad det är som egentligen händer, men det är spännande och bitvis genialiskt gjort höll många med om.

Flera upplevde att boken vände någonstans i mitten, när Christopher flyr hemmet efter att ha upptäckt att hans far dödat hunden. Plötsligt handlar boken mer om Christophers försök att resa till sin mor i London. Borta är både de fantastiska klurigheterna och den detektivhistoria som man trodde var poängen med boken.  Vissa tyckte att det var till det sämre, medan andra menade att det var först i en andra halvan som boken började beröra.

Samtidigt var det påtagligt att det verkar vara en bok som växer ju fler gånger man läser den. Både Ebba och Erika hade läst den tidigare men upplevt den som mindre bra den första gången.

Bokens omogna, torra berättarspråk gav också upphov till en intressant fråga: vad är egentligen viktigast för att en bok ska upplevas som riktigt bra? Är det språket, eller en bra berättelse? Bland annat Erika var bestämd på att språket var det so framför allt fångade henne när hon läser, medan Kristoffer med flera tyckte att en bra berättelse var viktigare om man var tvungen att välja bort något.

Medelbetyg: 7,8

Magnus: (7) Tyckte att boken var bra, pysslig, häftig, annorlunda. Den gav mycket att fundera på och kändes som värd att läsa om någon gång. Samtidigt kände han inget fan va bra! Blev drabbad lite för sent – först under sista halvan. Kände en allmän frustration: Ska det vara så svårt at hitta fler nior eller Tior?

Per: (8) Kände sig fascinerad av huvudpersonens tillstånd. Tycket att boken gav upphov till många spännande frågor: Vad är en människa, vad innebär det att inte ha de referensramar som vi andra har? Spännande också med åskådaren perspektiv, någon som betraktar världen utan att känna sig delaktig. Kunde däremot inte låta bli att fråga sig varför huvudpersonen ger sig in på det här? Om han nu hatar främlingar, och det främmande? Kanske var han ändå nyfiken på världen? Intressant med inblick i hans världssyn undre första halvan. Häftig vändning i den andra halvan. Häftigt med saxandet mellan berättelserivande kapitel, och lära-känna-Christopfer-kapitel.

Ebba: (9) Nära en tia. Väckte funderingen: När kommer det en bok som ger mer än det här? Kanske måste trollbinda mer, fler moraliska dilemman, djupare engagemang? Men den gav de mesta man kan begära som läsare: Strukturellt bra, och fyllig. Har läst den en gång tidigare, men den växte andra gången. Fastnade totalt för den. Läste allt, varenda stavelse och exempel.

Erika: (7) Kom hit med en sexa, men boken växte under diskussionen. Berättelsen är en tia, men språket räcker inte. Hon jämförde den med förra boken – No och jag. De var ganska lika varandra, men den sistnämnda var mer engagerande, och språket var mycket bättre.

Språket i den här passade visserligen berättelsen, det var ändamålsenligt, men inte njutbart. Boken var spännande att läsa, man lärde sig en hel del. Det är imponerande att kunna engagera så mycket med en historia som är berättad utan känslor. Men den når inte en åtta därför att de inte var njutbar. Skulle läsa om den men inte för att den var så bra utan för att den var intressant.

Kristoffer: (8) Tyckte också att själva berättelsen är en tia, men att boken som helhet inte räcker dit. Problemet är att läsarens förhållande till boken blir som Christophers förhållningssätt till världen: kallahamrat. Den inger ingen känsla, berör inte annat än i några få passager. Samtidigt är den fantastiskt spännande och fascinerande att läsa, just inblicken i en autists värld. Skulle kunna läsa om för att fundera mer på vad man egentligen fick veta mellan raderna om de andra personerna runt huvudpersonen.

Vid pennan: Kristoffer

Köp boken på Bokus

1 Comment on “Den besynnerliga händelsen med hunden om natten – Mark Haddon

  1. Intressant att läsa kommentarerna till denna bok, nu när jag hittat tid att läsa klart. Tyckte boken gav en fascinerande inblick i en annorlunda hjärna, varför fungerar den på det sättet? Det gick lätt att läsa boken och mig berörde den under läsningen, tänkvärd. Men kanske en gång till skulle göra att den växte lite till, jag känner mig kluven i vad jag sitter igen med.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*